22/4 sen kväll

Jaha. Då var man av med oskulden. Tänk om det är så? Att jag, efter operationen, när jag fortfarande låg nersövd blev av med svennen? Klara såg mig ligga där, sovande och skitsnygg (yeah right) och så bara hon tog min oskuld, helt i hemlighet. Ossi! Vilka sunkiga fantasier! Fet chans. Men det var speciellt att bli sövd. Mamma satt bredvid hela tiden, höll mig i handen och klappade mig på huvudet med andra handen. Jag fick klisterlappar på bröstet, nån liten lampklämma på fingret och så mätte de nåt på min arm, en blå grej som tryckte åt lite. Sjuksyrran snackade snällt med mig och morsan, sovdoktorn mätte upp en massa saker. När det var gjort fick jag andas i en tratt, extra syre tydligen, skum känsla. Det är för att man ska samla på sig frisk luft. Morfin fick jag också! I en slang in i blodet. Det närmaste knark jag kommit nån gång. Men inget vidare roligt knark. Det var ju inte så att jag började dansa precis, jag blev bara grymt seg. Och yr som tusan. När det var klart fick jag sovsprutan och sen minns jag inte ett skit. Konstigt. Att jag legat där och de har skurit i mig och lagat mig och jag fattar noll och vaknar i ett helt annat rum med mamma bredvid mig, som om ingenting hänt. Nu känns det ganska bra. Ska få glass om någon timma. Vill ha nu. Glass, glass, glass. Big mac, big, mac, big mac. Cola, cola, cola. Snus, snus, snus. Klara, Klara, Klara. Snart åker jag upp till vårt rum. Undra om hon är där nu?