22/4 kväll

Jag såg den fräknigas pappa! Morsan småpratade med honom och han fick tydligen inte vara tillsammans med sin dotter, hon ville inte det. Vilken hårding. Jag vill att mamma ska vara med hela tiden. Nu ligger jag i en säng i korridoren, där alla operationsrum finns. Jag har gråten i halsen och morsan kliar mig på ryggen. Jag skiter i om jag ser ut som värsta morsgrisen. Jag vill ha mamma här. Bredvid. Hela tiden. För tänk om jag dör? Alla säger att jag inte kommer dö. Att jag kommer vakna om några timmar och vara lite dåsig. Och att mamma komma sitta bredvid mig då också. Om hon inte gör det kommer jag att få panik. Mamma måste sitta där. Måste.