22/4 tidig kväll

Jag har pratat med syrran, som har pratat med pappa. Han får inte följa med in på operationen. Jag vill inte det. När jag var ensam med syrran vågade jag faktiskt fråga om det där andra också. Konstigt. Jag som inte vågar snacka med någon, knappt mig själv. Men hon såg sådär syrr-klok ut och hon känner inte mig och vi kommer kanske aldrig ses igen och det är väl bara att fråga och hon lovade att hon sett och hört allt och att inget jag frågade kunde chocka henne. Det stämde faktiskt. Hon hade sett massa fjortisar utan hår på musen sa hon. Och massa med värsta afrot där nere. För henne är det lika intressant att kolla på en armbåge som på ett par tuttar. Kroppen är kroppen och den ser olika ut på olika människor och jag kände verkligen att de var helt ointresserade av mig som kropp. De ville bara operera. Bra. Att de inte ville något annat. Och de skulle inte avliva mig. De var väldigt noga med alla vätskor och de dubbelkollar allt och det var ingen fara på den punkten heller. Och om det skulle börja spruta mens, lovade sjuksyrran att hantera det med största varsamhet. Så nu är jag redo. Pappa var lite orolig märkte jag, han borde också snacka med syrrorna, så han blir lite lugn, stackaren. Nu sitter han ute i väntrummet ( eller så sitter han i kafeterian och smäller i sig bullar och pizzor medan hans dotter svälter här uppe ).