22/4 sen eftermiddag

Det var han! Sötkillen från akuten! Och där låg jag bredvid pappa och kollade på töntigaste filmen och han hade brutit armen och precis när jag nästan, nästan glömde bort för en sekund min onda mage drog hans mamma för gardinen och så såg vi inte varandra mer. Men jag hörde dem. Han var hungrig. Superhungrig. Jag är supertörstig. Och nu får jag inte ens dricka. För jag ska in snart. Och ta bort den där sågande, sabla tarmen. Kan de kanske operera lite allmänt också, när de ändå håller på? Jag skulle vilja operera bort några finnar på hakan. Och kanske om de kunde förstora brösten lite, inte med silikon och sånt, men bara ge dem en liten puff i rätt riktning, så de börjar växa. Samt en hårtransplantation till den lilla nakenmusen. Nu pratar killen i sin mobil, med en kompis. Han skrattar kul. Högt! Jag måste också skratta lite. Så han fattar att jag är rolig. 1, 2, 3 nu skrattar jag... Så där jag. Kanske lät jag mest sinnessjuk nu? Som bara skrattar rätt ut, helt oprovocerat?