23/4 morgon

Mår ganska risigt. Drömmer om mat, men känner mig lite konstig i magen. Är det den blinda tarmen? Är det mensen? Eller är det kanske Ossi? Han kom tillbaka till rummet i natt. Jag hade skickat hem pappa och låg ensam och lyssnade. Hur han viskade tyst, tyst med sin mamma, hur hon låg bredvid honom och läste. Jag hörde bara hans tunga sovsuckar och hennes bläddrande. Han andades fint. När mamman slutat bläddra, släkt lampan och börjat sovandas hon med gläntade jag på draperiet. I skenet av lamporna utanför såg jag hans fina ansikte. De mörka ögonfransarna som vilade mot hans kinder. Är fransarna så långa eller var det kanske skuggor? Det var nog skuggor. Ingen har fransar ner till kinderna. Förutom Ossi kanske. Vid frukosten i morse pratade vi. Vi låg där, med varsin bricka på magen, smygtittade på varandra och pratade lite. Jag minns inte om vad. Konstigt, det var alldeles nyss. Men jag minns ingenting. Minns bara hans vackra mun som rörde sig fram och tillbaka och de där ögonfransarna och att jag hetsfrågade honom om allt möjligt, livrädd för att det skulle bli pinsamt tyst. Fan vad det kurrar i magen föresten.