Blodet är bra för många saker. I blodet finns de vita blodkropparna, våra försvarskrigare, som skyddar oss mot olika bakterier. I blodet finns också de röda blodkropparna som transporterar syre till kroppens olika delar. Syret, som behövs för att vi ska kunna leva, kommer in i lungorna när vi andas. I lungorna sätter sig syret på de röda blodkropparna och åker runt i kroppen så att alla kroppens delar får syre. Vi har faktiskt 25 tusen miljarder (25 000 000 000 000) röda blodkroppar i blodet. Till sist innehåller blodet något som kallas för blodplättar. De stoppar blodet från att rinna ut ur kroppen när vi blöder.
En vuxen människa har ungefär fem liter blod i kroppen. Men en liten nyfödd bebis har bara 0,3 liter (tre deciliter) blod i kroppen, alltså sjutton gånger mindre mängd blod än en vuxen.
Blodet är rött för att det innehåller ett ämne som heter hemoglobin. Det är hemoglobinet som transporterar syre ut i kroppen. Hemoglobinet innehåller järn och järn är rött när det finns tillsammans med hemoglobin och syre. Hemoglobin med mycket syre ger alltså blodet dess röda färg.
Artärerna som innehåller syrerikt blod ligger djupt inne i kroppen. Venerna som innehåller syrefattigt blod ligger närmare huden och är de blodkärl vi ser. Blodet är rött när det innehåller mycket syre. När blodet lämnat sitt syre ute i kroppen och är på väg tillbaka till hjärtat transporteras det genom venerna. Eftersom blodet får sin röda färg då blodet innehåller mycket syre blir det syrefattiga blodet i venerna mörkare än i artärerna. Om du skär dig så att blodet rinner ut blir det rött igen, även om det rinner ur en ven. Det beror på att blodet snabbt binder syre ur luften till sig igen.
Blodet åker runt i kroppen i blodkärl. Man kan säga att blodkärlen är som tunna, tunna slangar som är ihopkopplade med varann. Blodkärlen kallas för artärer, vener och kapillärer. Skulle man binda ihop en människas alla blodkärl får man ett 140.000 km långt band som skulle kunna viras tre gånger runt ekvatorn.
Blodet åker runt i kroppen i stora och små rör som kallas blodkärl. Om man slår sig kan blodkärlen gå sönder och då rinner blodet ut. Är huden också trasig rinner blodet ut ur kroppen. Det är då man ser att det blöder. Om huden fortfarande är hel stannar blodet kvar i kroppen och man får ett blåmärke.
Man blöder faktiskt också när man bryter ett ben, ibland så mycket att det kan vara farligt. Men om inte huden går sönder syns det inte alltid att det blöder eftersom blodet stannar kvar inuti kroppen.
När man slår sig och det börjar blöda bildar kroppen något som liknar ett fisknät över såret. Nätet görs av ett ämne i blodet som heter fibrin. När blodplättarna i blodet fastnar i fisknätet klumpar blodet i fisknätet ihop sig så att man slutar blöda.
Hjärtat är en stor muskel som fungerar som en pump. När hjärtat pumpar runt blodet i kroppen drar det först ihop sig så att blodet som finns i hjärtat pumpas ut i kroppen. Sedan slappnar hjärtat av så att det kan fyllas med nytt blod att pumpa ut. Det är alltså när hjärtat pumpar som det slår. Hjärtat styrs från hjärnan. Vi har nerver, ungefär som elektriska ledningar, som går till och från hjärtat. I nerverna går signaler från hjärnan till hjärtat och signalerna bestämmer hur hjärtat ska slå. Hjärtat slår mer än 4000 slag varje timme och så håller det på hela livet. Hjärtat hinner slå 2500 miljoner gånger under ditt liv.
Hjärtat är en stor muskel som pumpar runt blodet i kroppen. För att blodet ska åka åt rätt håll finns det små dörrar i hjärtat som kallas hjärtklaffar. Dörrarna styr blodet åt rätt håll. Blodet rusar fram med en väldig fart i hjärtat så dörrarna måste öppnas och stängas jättefort. Det är när dörrarna stängs som du hör hur det dunkar. Det är ju samma sak som när det blir en smäll av att du stänger en dörr snabbt och hårt.
I luften finns en gas som heter syre som vi inte kan leva utan. Cellerna som är kroppens byggstenar behöver syre för att kunna arbeta och överleva. När vi andas in åker syre ner i lungorna. I lungorna finns en massa blodkärl med blod som transporterar syret runt i kroppen ut till cellerna. När vi andas ut gör kroppen sig av med avfallsprodukten koldioxid som bildas när cellerna arbetar. Och vet du vad? Vi andas in och ut omkring 20.000 gånger varje dag – på väg till skolan eller arbetet, när vi idrottar, äter och sover. En människa kan överleva några veckor utan mat och några dagar utan vatten, men bara några få minuter utan att andas.
När vi andas strömmar luften med syre ner i halsen och genom luftstrupen. Luftstrupen delas upp i två luftrör som leder ner till varsin lunga. Inne i lungorna delar luftrören upp sig i något som heter bronker och ser ut som grenar med många olika kvistar. Omkring de tunnaste kvistarna, längst ut på grenarna finns små, små ballonger som kallas alveoler, man skulle kunna likna alveolerna vid små luftballonger. Alveolerna är väldigt tunna och omkring dem finns ett nät av blodkärl för att syre och koldioxid ska kunna passera. Det är nämligen här syret från inandningsluften och koldioxid från blodkärlen byter plats. Syret följer med blodet ut i kroppen och koldioxiden följer med luften som du andas ut.
I huden har vi en massa små känselspröt som talar om för oss om någonting farligt händer som kan skada oss. Om en nål sticks in genom huden så tror känselspröten att det händer något väldigt farligt med kroppen. Då skickar de iväg signaler till hjärnan och det är hjärnan som gör att vi känner att det gör ont. Om signalerna inte kommer till hjärnan utan stoppas på vägen så känns det mindre eller inget alls. Det är precis så en bedövning och bedövningsplåster fungerar.
Bakom ögonlocken finns tårfabriker som bildar tårar. Tårarna rinner ner i små hål som sitter i ögonen, ner i näsan och till slut ner i magen. Tårarna behövs för att ögonen inte ska torka och för att skydda ögonen mot baciller och smuts. När du blir arg eller ledsen händer massor av saker i hjärnan. Då pratar nerverna i hjärnan som styr känslor med nerverna som styr tårarna och signaler skickas ut till tårfabrikerna. När du blir ledsen gör tårfabriken så mycket tårar att alla inte hinner rinna ner i de små hålen i ögonen. I stället rinner tårarna över, ner på kinderna. Det är också därför du blir så snorig när du gråter, för att så mycket tårar forsar ner i näsan. När du gråter visar du att du är ledsen och behöver tröst. Då är det viktigt att gråta och inte hålla tillbaka tårarna.
Det vet inte medicinen. Men när du har ont någonstans i kroppen bildas det olika ämnen som retar smärtnerverna. När smärtnerverna retas skickar de signaler till hjärnan och det är då du känner att du har ont. Medicinen du tar mot det onda hindrar ämnena som bildas när man har ont att reta smärtnerverna. Du har alltså egentligen kvar det som gör ont, men du känner det inte längre.
Blindtarmen som är ungefär lika stor som ditt lillfinger sitter som en liten mask på tjocktarmen. Just därför brukar blindtarmen också kallas för det maskformiga bihanget. När man pratar om en blindtarmsinflammation är det just det lilla blindtarmsbihanget som är inflammerat, kanske för att något har täppt till öppningen. Ingen vet riktigt säkert varför man har ett blindtarms-bihang, men många forskare tror att det är ett litet skyddsrum för bakterier, alltså en del av vårt immunsystem. Precis som med vissa körtlar i halsen, som också är en del av immun-systemet, kan blindtarmen tas bort och man mår bra ändå.